Det här inlägget kommer vara i två delar. Först en del när jag är bitter och ventilerar över människor och allt som är fel, och sedan en del när jag är lycklig över att ha varit i en invert ikväll. Nåja, let's get started.
Jag är som ni säkert redan har läst väldigt blyg, och jag vet inte om det har med saken att göra eller inte men jag behöver bekräftelse från människor runt omkring mig. I nedre tonåren var det till stor del av det manliga könet, pojkar i samma ålder till 5 år äldre, men sedan träffade jag min älskling och det blev lite bättre. Problemet är bara att han inte är en som direkt sprider glädje runt sig, utan snarare poängterar saker endast när de är fel. Nåja, det går att leva med så länge som man får allt det positiva någon annanstans. Under i princip hela vår tid tillsammans har jag fått det av vänner.
Min kära vän E, som alltid har tid för mig och mina problem, och alltid kan trösta mig och få mig att må bra. S, som jag vet alltid lyssnar och trots att vi har haft väldigt begränsad kontakt de senaste 4 åren vet jag att hon finns där. C, som alltid lyssnar och peppar och talar skit om de jag inte tycker om, inte vi heller har haft mycket kontakt den senaste tiden men det börjar ta sig. J, min gymnasievän som jag alltid kan dela bitterhet med - delad bitterhet är halv bitterhet och så vidare.
Sedan de underbara människorna jag har träffat i år. En annan J, en L, en M och en H. Både M och H ger mig mycket glädje varje gång vi umgås eller endast talar med varandra, och det är något jag verkligen värdesätter. Tyvärr har vi inte så "djup" kommunikation på det sättet. L, som alltid kan ge råd och peppar mig att bli den jag vill bli. Hon ger alltid en massa kärlek och därför har jag också kommit att förlita mig en hel del på henne. J, som även om hon irriterar mig ibland säkert är min bästa vän. Vi är lika på så många sätt, och det är därför vi fungerar så bra tillsammans (det är även med henne jag ska börja pole:a igen i höst!).
Problemet med att hämta energi från andra är att de ibland inte kan ge dig den energin du vill ha.
Just nu känner jag nästan dagligen att jag behöver det där lilla lyftet uppåt, och ett viktigt sådant lyft har varit alla underbara utflyter vi har planerade. En av dem var att nästa helg skulle jag och mina "nya" vänner umgås, först skulle de se min teater och sedan skulle vi iväg och fira J. H berättade tidigt att hon inte kunde komma p.g.a. jobb, vilket är sorgligt men helt okej. Det jag tar så hårt just nu är bara att L har insett att hon inte kan - för att hon ska umgås med sin pojkvän. Visst, jag förstår det men samtidigt eftersom jag mentalt lutar så tungt på henne för min energi, vill jag också vara en högre prioritet i hennes liv. Tidigare i sommar föreslog jag att de skulle komma på teater en annan helg istället (och då fira min födelsedag!) men de bestämde att det inte riktigt passade, eftersom det är en bra bit hit och sådär. Men ändå, att det här som varit planerat i princip i två månader plötsligt försvinner för att hennes pojkvän tar ledigt en dag från jobbet.
Besvikelsen. Tomheten. Alla tankar. Känslan av att inte kunna lita på någon.
SWAP så är vi på den glada delen av inlägget.
Eftersom mina föräldrar är iväg den här veckan har jag med mig min stång hit (där jag sover för att ha närmare till jobbet under sommaren). Idag när jag skulle sätta upp den och bara låta lite tid gå insåg jag plötsligt att den är väldigt nära väggen, och det på ett bra sätt. Så jag ställde mig i position och klättrade upp på väggen med fötterna, för att sluta i en INVERT.
SÅ JÄVLA UNDERBART!
Jag höll mig aldrig uppe länge, men jag gjorde det igen och igen och på andra sidan och ännu en gång. Så skoj! Nu återstår bara att få muskelstyrkan så jag slipper ända upp själv snart - nu när jag vet hur underbart det är där! Jag har tre blåmärken som växer också, under/bakom armarna på kroppen, och ett på sidan från att jag dunsade ner mot stången, men det spelar ingen roll just nu. Jag är så grymt taggad på dansandet och vill bara träna träna träna så att jag kan ta mig upp själv! Och när jag ser på bilden vill jag också försöka äta LIIITE nyttigare (mina lår skrämmer mig), men med tanke på att det hela sommaren har varit bulle till kaffet varje dag och kanske något gott på kvällen är det inte så konstigt. Det finns i alla fall tillfällen att göra om, göra rätt utan att ändra allt för mycket på mitt liv!
Så, det var väl allt. Puss och kram, sköt om er!
